För ca en vecka sedan va det ju hundens dag :-)
Då var vi på arkens zoo och där bjöds det på tipsrunda, fotografering och annat smått och gott :-) .
Trevlig stämmning och många vovvsingar :-D.
Såklart så blev Johnny fotograferad och resultatet blev underbart <3

Här kan man se veras mamma och pappa :-).
Veras pappa är till höger ( donny ) och veras mamma är till vänster ( aslaug ).
Vera har nog fått sin färg efter som sin mormor som också är helt vit.

Idag den 9 december så blir lilla Vera hela 1 år gammal :-). Hon firade de med tårta tuggben och en leksak :-D.
HIPPHIPP HURRAAA!!! :-)

"Hahaha"

Kul kille.    

Ja, vad ska man säga. 

Shiiit vad detta året har gått fort, vad hände liksom...

Det har hänt väldigt mycket och man är en aning virrig just nu tycker jag..

Men nu när vi går mot mörkare tider så kan man åtminstonde lysa upp vardagen med en massa juleljus :)

Jag tycker personligen att julen är en väldigt mysig tradition, och jag kunde absolut inte vänta med att pynta bloggen fast att det bara är slutet av november. :)

Det är dessutom Veras första jul, och första snö för den delen också. Ska bli väldigt spännande att se hur hon reagerar på det. :)

Har några bilder sen förra året på Johnny när vi va ute i snövädret :)

Här spejar man runt lite....

......när man har hittat vad man söker så är det full rulle....

.. finns ju alltid vovvar man kan leka med tyckte Johnny...

...och efter lite lek så får man gå hem och värma tassar och fötter. :)

Längtar faktiskt nu till allt julmys, trots att det blir riktigt kallt och ruggigt.

Igår så bestämde vi att vi skulle möta upp Martins päron, för att gå till rastgården med hundarna tillsammans. Rönneholmsparken blev det denna gången :) 

Regnigt och rått va det ute så det fick bli täcke på dem små vovvarna. 

Väl framme i rastgården hade det slutat att regna, och det blev lite lek och bus i rastgården med boll-besatta Johnny (vet nog ingen hund som är så tokig i bollar som han).

För ett ögonblick trodde jag att jag såg dubbelt, där kommer nämligen en herre med en alldeles kritvit bulleterrier gående andra sidan staketet. 

Bosse som bullterriern heter fick komma in och lulla runt med våra vovvar, och det var verkligen en fröjd för ögat att se dem vita bullisarna tillsammans :)

 Försökte att ta några bilder, men dem som har vovvar vet hur svårt det kan vara....

Dem ser nästan ut att vara tagna ur en skräckfilm när ögonen lyser från bilden "hahaha"

Bosse som är den stora vita killen och Vera lite mindre och spädare... och den svarta plumpen är såklart Johnny :D

Johnny vaktar sin boll med livet....

                                                            Bosse                                   Lek och bus                      Ser ut som varandras skuggor

Här tittar vi lite snabbt in i kameran :D

Väldigt trevlig dag och trötta vovvar. Precis så det ska vara :)

obs! Översta bilden är tagen från google.

Sambon är på jobbet, och lilla jag bestämmer mig för att ta ut vovvarna på en trevlig höstpromenad. 

I mina tankar föreställer jag mig hur mysigt det kommer bli....tills jag kommer ut!

Båda hundarna far åt varsitt håll!! Jag åker med som en vante!! Säger till Vera vilding på skarpen, men på henne är det inget som biter. Det blir verkligen blod, svett och (vind)tårar.....

....KÄMPAR!! ..PUSTAR !!..OCH STONKAR!! för att få dem till att lyssna ...idag är ingen bra dag.  

Vi kommer fram till hundrastplatsen, men får vänta en stund på vår tur. 

Slutligen får jag släppa loss dem små rackarna. PUUH!! säger jag bara.  

Sen händer något väldigt roligt :D. Där står nämligen en tjej utanför och frågar om hon får släppa in sin hund, och gissa vad det är för hund ?! Jo, en liten miniatyrbullterrierflicka på 15 månader :D 

miniatyrbullterriern Maja(vänster) Vera och Maja(höger)

Vera och Maja som den andra bullen hette sprang runt och busade en liten stund. 

Låter kanske fånigt att göra en sån big deal av det, men Vera har inte lekt med nån annan bullterrier innan så det va roligt att se   

Efter det så sprang Johnny och Vera runt och busade med bollar och pinnar :D

Johnny och verar busar

Blev en bra promenix till slut i alla fall "hihi"   

Det som får avsluta detta inlägget är att jag har skickat in en bild till Agrias hösttävling, så va med och rösta på oss så kanske vi kommer med i finalen :)

Tävlingsbilden   

http://www.agria.se/tavling/hostmys/hem#gly-date;1;NOTE-8ZTGQG-0   

Döden är aldrig ett roligt ämne.... 

När någon försvinner i ens liv så känns det väldigt tomt, tungt och mörkt.

Man förstår inte riktigt vad som hänt även om man ibland har förberett sig på vad som komma skall.

Man vill inte ens tänka tanken på att ens nära har gått över på andra sidan och att man aldrig mer får träffa, känna, krama och bara vara nära. 

Hur mycket man än önskar, att bara en sista gång.... så har den sista gång redan varit.

Detta gäller alla vackra individer på jorden som man har haft en nära relation med.

'

Våra djur har alltid varit familjemedlemar och står oss väldigt nära. Känslan när en så nära vän försvinner går inte att beskriva... fruktansvärt är ett ord som inte är ens i närheten. 

Jag (Josefine) är uppväxt med tre stora vovvar vid namn: Tösen, Fia och Mårten.

Tyvärr så finns ingen av dem kvar längre.

Den första av dem som lämna oss va också den yngsta av hundarna, han hette Mårten och var en stor vacker Dobermann. En riktig skånepåg, som verkligen vaktade sin familj men samtidigt inte riktigt förstod hur stor han var ( han älskade att sitta i knäet ). Roligare kille är svårt att hitta.

Mårten fick tyvärr cancer och blev mycket sjuk... vi fick ta bort honom när han endast var sju år gammal.

Mårten var en mycket bildskön påg. 

Här sitter han i vardagsrummet och visar upp sig. 

Tösen var den andra hund att lämna oss, hon var verkligen en one of a kind!! Mestadels vallhund hade hon i sig med sina blandningar av fem hundar. Hennes pappa var en blandning med New foundland och Labrador, och hennes mamma var blanding mellan kelpie, Schäfer och Border collie. En riktig vilding var hon som älskade vinter och snö. Hon brukade ibland få för sig att hon skulle valla min bror och mig när vi va små :)

Tösen fick återfall av livmodersinflamation och med hennes höga ålder var det väldigt riskabelt att operera henne. Hon somnade in en vecka innan hon skulle fylla tretton år.

"lilla" tompalompan var en riktig glader.

Fia lämnade oss för endast några månader sedan. Hon var den hund som lärde mig mest. Hennes mamma var en labrador som blev tjuvparad... ( d.v.s misstag ) så dem vet ej vem pappan är. Men fia såg ut som en helt vanlig labbe:). Hon kunde många konster och var väldigt lätt att lära. Hon var en hund som hade mycket stort hjärta, kom någon bort som hon ansågs sig tillhöra "flocken" så samlade hon ihop alla igen.

Fia dog naturligt. Det var efter när min pappa hade varit ute och gått en liten sväng med henne en sommardag. Fia blev fjorton och ett halvt år gammal. 

Ligger och spanar ut över fältat hemma på gården.

Här är hon gammal och gråhårig hihi :) 

Dem här hundarna har varit en väldigt stor del av mitt liv, och det är från dem jag har fått mitt otroliga intresse för hundar. Kommer alltid att minnas dem, och saknar dem obeskrivligt mycket.

 Hoppas att där finns en hundhimmel där dem kan leka, busa och äta det godaste dem vet. 

Vila i frid    

( Obs!! översta bilden är tagen från google )