Döden är aldrig ett roligt ämne.... 

När någon försvinner i ens liv så känns det väldigt tomt, tungt och mörkt.

Man förstår inte riktigt vad som hänt även om man ibland har förberett sig på vad som komma skall.

Man vill inte ens tänka tanken på att ens nära har gått över på andra sidan och att man aldrig mer får träffa, känna, krama och bara vara nära. 

Hur mycket man än önskar, att bara en sista gång.... så har den sista gång redan varit.

Detta gäller alla vackra individer på jorden som man har haft en nära relation med.

'

Våra djur har alltid varit familjemedlemar och står oss väldigt nära. Känslan när en så nära vän försvinner går inte att beskriva... fruktansvärt är ett ord som inte är ens i närheten. 

Jag (Josefine) är uppväxt med tre stora vovvar vid namn: Tösen, Fia och Mårten.

Tyvärr så finns ingen av dem kvar längre.

Den första av dem som lämna oss va också den yngsta av hundarna, han hette Mårten och var en stor vacker Dobermann. En riktig skånepåg, som verkligen vaktade sin familj men samtidigt inte riktigt förstod hur stor han var ( han älskade att sitta i knäet ). Roligare kille är svårt att hitta.

Mårten fick tyvärr cancer och blev mycket sjuk... vi fick ta bort honom när han endast var sju år gammal.

Mårten var en mycket bildskön påg. 

Här sitter han i vardagsrummet och visar upp sig. 

Tösen var den andra hund att lämna oss, hon var verkligen en one of a kind!! Mestadels vallhund hade hon i sig med sina blandningar av fem hundar. Hennes pappa var en blandning med New foundland och Labrador, och hennes mamma var blanding mellan kelpie, Schäfer och Border collie. En riktig vilding var hon som älskade vinter och snö. Hon brukade ibland få för sig att hon skulle valla min bror och mig när vi va små :)

Tösen fick återfall av livmodersinflamation och med hennes höga ålder var det väldigt riskabelt att operera henne. Hon somnade in en vecka innan hon skulle fylla tretton år.

"lilla" tompalompan var en riktig glader.

Fia lämnade oss för endast några månader sedan. Hon var den hund som lärde mig mest. Hennes mamma var en labrador som blev tjuvparad... ( d.v.s misstag ) så dem vet ej vem pappan är. Men fia såg ut som en helt vanlig labbe:). Hon kunde många konster och var väldigt lätt att lära. Hon var en hund som hade mycket stort hjärta, kom någon bort som hon ansågs sig tillhöra "flocken" så samlade hon ihop alla igen.

Fia dog naturligt. Det var efter när min pappa hade varit ute och gått en liten sväng med henne en sommardag. Fia blev fjorton och ett halvt år gammal. 

Ligger och spanar ut över fältat hemma på gården.

Här är hon gammal och gråhårig hihi :) 

Dem här hundarna har varit en väldigt stor del av mitt liv, och det är från dem jag har fått mitt otroliga intresse för hundar. Kommer alltid att minnas dem, och saknar dem obeskrivligt mycket.

 Hoppas att där finns en hundhimmel där dem kan leka, busa och äta det godaste dem vet. 

Vila i frid    

( Obs!! översta bilden är tagen från google )

 

Malin

7 november 2012 15:26

Fint skrivet om hundarna som funnits i ditt liv! Fick mig faktiskt att bli lite sentimental och tänka på de fina hundar som funnits i mitt eget liv; djur som man aldrig kommer att glömma.

Tack för möjligheten att besöka er fina blogg!

Mvh Malin, cejasmatte.

http://cejasmatte.bloggplatsen.se

Josefine o Martin

7 november 2012 16:35

Tack så mycket! Vad glad jag blir :D. Ja det är ett väldigt sorgligt ämne, var tårögd när jag skrev det.. ens djur är så mycket mer än bara djur :). Nu ska jag in och kika på din blogg ;)

 

Tina

7 november 2012 18:56

Så fint. Saknar dem också :( <3

Josefine o Martin

7 november 2012 19:47

ja det är så sorligt att dem är borta:-(... dem små liven...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ca en vecka sedan va det ju hundens dag :-) Då var vi på arkens zoo och där bjöds det på tipsrunda, fotografering och annat smått och gott :-) . Trevlig stämmning och många vovvsingar :-D. Såklart så blev Johnny fotograferad och resultatet bl...

Här kan man se veras mamma och pappa :-). Veras pappa är till höger ( donny ) och veras mamma är till vänster ( aslaug ). Vera har nog fått sin färg efter som sin mormor som också är helt vit....

Idag den 9 december så blir lilla Vera hela 1 år gammal :-). Hon firade de med tårta tuggben och en leksak :-D. HIPPHIPP HURRAAA!!! :-)...

    "Hahaha" Kul kille.    

Ja, vad ska man säga.  Shiiit vad detta året har gått fort, vad hände liksom... Det har hänt väldigt mycket och man är en aning virrig just nu tycker jag.. Men nu när vi går mot mörkare tider så kan man åtminstonde lysa upp vardagen med en mass...